6/6-09

Sveriges nationaldag!

Som sagt så är det Sveriges nationaldag idag. Inte för jag vet vad man ska göra för något speciellt då, men tyckte de bara var värt att nämna för dem som inte visste de.

Hade en väldigt rolig dag igår, jobbig men trevlig Det var fredag igår, det vill säga att de var en vecka till ja slutar ettan, och dessutom så var jag ledig igår. För de var studenternas dag.
Åkte till Torsta (systers dåvarande skola) och kikade lite på när de fick betyg osv. Fick fika sen där, tittade på när de åkte med flaket därifrån. Snabbade in oss till stan där alla stundenter åkte flak. tror de var nästan 60 klassen som gick ut, och kanske inte fullt så många som åkte flak, men det var grymt många lastbilar som bara åkte runt tunt. Här finns många bilder på både studenter och flakåkning. när vi hade ledsnat på alla studenter som sjung, hoppade och stojade på flaken så åkte vi hem, börja göra iordning studentmiddagen. Vänta på allt folk som skulle komma. Åt middag och hade det väldigt trevligt! Sen blev de dax att åka in till stan igen, far fick skjutsa in mig för de inte gick någon buss. Mötte upp syster hos Tine, var med dem plus en hel del folk tills Evelina kom i n till stan. I ett par timmar sällskapade jag studenterna. Runt elva tiden så gick vi vidare mot Österäng, där ja mötte upp Evelina. Var grymt mycket folk vart man än gick. Rådhuset nästa, där alla studenter skulle samlas på trappan. Sång, dans och en massa skratt och folk. helt underbart! de enda minus ja kan komma på var att de var galet kallt! FY! Men med att man träffade underbart folk så försvann känslan av att man frös, vilket var mycket bra. Hela 2 år kvar tills man själv står där på Rådhustrappan med mössan på huvudet. Att så mycket kan ändras under en liten tid, från studerande till arbetslös... under en natt.

Idag är det två veckor till Peace and Love, festivlaspass+Camping är slutsålt, buhuhu. och ja ska fortfarande övertala mor med att åka dit på torsdagen. för ja ska dit, så är de bara.

En vecka till, och sedan har ja gått ut ettan, fem dagar, sen kommer ja aldrig gå i ettan nå mer. Fattar de inte, året har gått ruskigt fort, minns när ja satt i Aulan med Sofia, en av få som ja kände av alla de ca 200 som satt där inne. Namnen börjas räknas upp, kände hur hjärtat dunkade. En efter en gick ut med deras nya klass ut från Aulan. Sen satt jag där själv, Sofia hade gått med hennes klass. Hjärtat börja pumpa ännu mer, väntade på att ja skulle höra mitt namn. Och när de äntligen kom så var de ju de här hur man skulle säga 'ja'. skulle man bara säga 'ja' eller skulle man räcka upp handen också? ingenting annat gick i mitt huvud just då. Men som tur var så gick de bra med att säga 'ja' bara. när hela min klass hade räknas upp så skulle vi tillsammans gå till hemklassrummet. I den sekunden när man inte kände någon i klassen så hatade man sin klass. man ville bara springa därifrån. Springa så långt att man inte visste vart man var. Första dagen var den sämsta och den kortaste dagen på hela ettan. Menmen, dagarna lunkade på bra, började lära känna vissa mer än andra. Efter några veckors tid så börjar man märka att man hade en väldigt bra klass ändån dock att de var bara 3 killar och 17 tjejer Ett år har gått och jag trivs galet bra i klassen. 2 år kvar, så fort som första året gått, så kommer resten av åren gå ännu fortare. Hp08a. <3

Nu har ja skrivit av mig för denna gång

Pussenhejfrånmig

Säg aldrig nej till en grabb med gitarr

Ta våra minnen, gör om dem till nått fint, någon slags verklighet

För mig är det allting.