Dikt

Du sa en gång att du älskade mig, och jag älskade dig, men tiden gick och vi växte i från varandra. du har nu fru och barn, men ja har ingen. men ja har alltid haft en önskan, det är att vår vänskap växer tillbaka en vaker dag. ja vet att de kommer kan ta lång tid, men de enda ja bryr mig om är dig, och då får det ta hur lång tid som helst. spelar ingen roll om vi träffas i den här världen eller nästa, eller i drömmarnas värld. jag älskar dig, och ja vill att du ska förstå det, men du ska inte göra något som får dig att göra dig olycklig, om du är olycklig blir jag också de, utan ens ja behöver se dig. drömmarna gick, men drömmen som ja längtade efter kom aldrig, så ja började ge upp hoppet, men en vaker dag kom du till mig och sa "jag älskar dig" och du sa att du skulle göra allt för att göra mig lycklig, ja svimmade innan du han säga klart de du skulle , men ja vaknade inte upp, och du blev rädd, du ringde till sjukhuset och jag fick åka dit. Du satt där vid mig dag och natt, varje minut som gick satt du där och väntade på att ja skulle vakna. du såg mig med en massa sladdar i mig. Du tog min hand och sa "kom ihåg, jag gör allt för att göra dig lycklig". och kysste min panna, då kom pipet som ingen ville höra.. det som hördes var att mitt hjärta inte längre slog, mitt liv hade tagit slut. Du satt brevid mig gråtandes, men du kunde inget göra, nu var det försent att göra mig lycklig igen. Du kramade om mig för sista gången, och viskade i mitt öra "en dag kommer ja göra oss båda lyckliga, jag lovar". Dagarna gick och det enda du tänkte på var ditt lovande ord. nästa dag så stod det på tidningens huvudrubrik "en ung tvåbarns pappa har hastigt lämnat oss" de enda du hade lämnat kvar var en lapp i dina händer " Jag lovade, jag lovade att göra oss båda lyckliga, jag håller det ja lovar". Ingen riktigt fötstod vad han menade med de, den enda som förstod var jag. ingen kan stoppa oss att vara med varandra, även om döden står i vägen..


Sandrapersson