*det var ödet som gjorde så att vi träffades, egentligen var det mitt beslut om vi skulle träffas eller ej, men ja gjorde de som ja egentligen inte ville, men sen när ja såg dig så visste ja att de kankse skulle bli kul, men de ja inte visste om dig var som en gåta, sa en sak, men du hade två helt olika svar, som om ja var tvungen att chansa vad du mena. men de gick ett tag sen sa du farväl och ja trodde såklart på dig men du kunde inte hålla dig och du ville ha mig tillbaka, och ja förlät dig även fast du sårade mig så djupt. och nu ångra ja mig nästan att ja gjorde de. men sen så ville du inte ha mig igen och ja trodde allt var över och att de aldrig skulle bli nå vi igen. har aldrig blivit så sårad av en som ja gillar så mkt. ja vet inte vad du vill nu men, men ja gillar dig fortfarande och du sa att du gör de med, men ja vet inte om ja kan tro på de, eftersom du har sagt så mkt utan att ens du har nå bevis på det. nu känns det som om ja har slösat min tid på dig. utan att komma någon vart. du har varit envis och fått de du ville och ja e glad att ja träffade dig men ja vet inte hur ja ska göra nu, om ja bara ska glömma dig nu? även att de kommer bli svårt, för du var en som ja älskade, men du kanske inte tog de seriöst? just nu vill ja bara höra saningen av dig, för ja orkar inte med de här nå mer...
ska ja gå runt och tänka på dig varje dag och hoppas att du ska höra av dig?
alla säger att du är inge att ha men dom vet inte de som ja gillar om dig. ja struntar i vad alla säger även att ja jämt har fel och alla andra rätt.
minns första gången ja såg dig, de var som om mitt hjärta hade hoppat till, och ja blev kär, fast ja inte visst nå om dig, men du vågade ta dom svårast stegen, och de var som en våg som åkte mot land, ja hängde bara med, kommer aldrig glömma de. med de e de att nu vill ja nästan glömma de att ja träffade dig... vill inte glömma alla mysiga minnen med dig, du gjorde mitt liv bättre då men nu har du gjort mitt liv så kasst, orkar inte göra nå kan inte göra nå för vad ja än gör och säger så påminns ja om dig.. bara så du vet...så älskade ja dig.
men nu när ja vet hur du var vad du ha gjort förr och de gör mig ledsen, men de e ju ditt liv, och ja trodde på allt du sa till mig även fast de inte lät som om du talade saningen till mig, var tvungen att tro på dig för ja hatar personer som ljuger om kärleken. men livet kankse bygger på lögner? and love maybe is a big fat lie?
vill bara höra saningen de är allt ja begär!